josefinehagdahl

Kom till sjukhuset kl 11.50. Vi fick sätta oss i ett väntrum och vänta. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Efter 1 h och 15 min kom en läkare in och gav mig bedövning i armen (för sprutorna eftersom jag e livrädd). Efter 45 min till fick jag gå in i ett omklädningsrum och sätta på mig en lång rock med ett par vita knästrumpor och sånna där blåa skydd man har på fötterna (assnyggt). Efter det fick jag gå in och lägg mig på en säng. Jag fick svara på en massa frågor (hur lång jag var, vad jag vägde och sånt.). Efter det fick jag en äcklig spruta i armen och en massa dropp och grejer. Jag fick käka en massa tabletter o grejer och ligga där o vänta. Vi väntade o väntade o väntade.. Efter 1 h eller mer (vet inte riktigt) kom äntligen läkaren som skulle rita på mitt knä (kirurgen). Han frågade hur det hade gått hos doktorn och jag sa att jag inte varit hos någon doktor. Då sa han att han ville kolla själv så han klämde, böjde och tittade på det en stund. Fråga lite och en massa. Sen sa han "Jag är lite osäker på om det här ska opereras eller inte. Du har bristningar på korsbandet men du är så pass rörlig så det skulle säkert bara göra allt värre om vi opererade. Det som jag skulle kunna se i ditt knä är att det är svullet och irriterat, men det kan jag inte göra så mycket åt. Jag tycker vi gör så att du åker hem och kontaktar sjukgymnasten. Du får gå på rehab några gånger i veckan och så bokar vi en ny läkartid om en månad, okej?"

Så så var det med det.. Allt i onödan.. Allt stressande, alla pengar på läkemedel och grejer, en massa omplanerande i skolan och på fritiden, allt bara kobajs -.- Kändes så jävla dumt att vara där i nästan 4 h och sen bara få åka hem. Tänk om dom bara kollat på mig från början hade jag kunnat åka hem igen vid 12.30 liksom !? Aja..
Man får vara glad för att man slapp operationen iaf. Hoppas på att det blir bättre nu så jag slipper gå igenom det här en gång till om en månad ;)


I brist på bilder laddar jag upp en på mig själv, haha ;)