josefinehagdahl

När jag från början började prata med dig så tyckte jag att du var världen goaste kille. Du var så snäll och lik mig att det nästan var läskigt. Jag kände direkt att du skulle bli en otroligt bra vän till mig, och kanske till och med mer än det. Tiden gick och känslorna växte sig fram. Problemen med att Victor fanns var jobbiga för oss båda. Och jag behövde göra ett beslut jag inte kunde göra.. När tiden väl var inne och jag var redo för att säga hejdå till honom, så hade vi två redan börjat glida ifrån varandra. jag minns våran första kyss som igår. Jag kommer ihåg när jag sa de tre orden. De kom rakt ifrån hjärtat. Det var verkligen sant. Du var allt som fanns i mina tankar, allt som fanns inom mig. Sommaren kom, och jag visste att den skulle hålla oss ifrån varandra. Jag var förberedd på det. Jag antar att jag redan då insett att jag inte orkade med en tung saknad under sommaren, och lyckades släppa en del av känslorna. men du fanns fortfarande inom mig. Varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. Sen kom nästa problem. Jag träffade nya människor, ville utforska nya människor. Sen var jag där igen. Valet. Jag ville ha dig, men jag ville se hur långt jag kunde gå först. SEN skulle jag bli tillsammans med dig.. Sen hände samma sak igen.. jag ville utforska, SEN skulle jag bli tillsammans med dig. Jag insåg själv hur fel det var det jag gjorde. Men då var det redan försent. Du förstod redan vad jag höll på med. och vad skulle jag göra? Jag älskade dig. Jag kunde inte berätta sanningen, för jag visste att du skulle gå då. Jag ljög för dig. Jag sa att allt var som det skulle. Jag drog ihop en massa vita lögner. och jag insåg att jag bara gjorde det värre och värre för mig själv. Jag mådde sämre och sämre, och jag kunde inte ens förstå själv varför jag gjorde på det här sättet mot dig. När alla sommaraktiviteter tog slut kom jag hem och kastade mig över din blogg. Sen tog svartsjukan över. Allt var bara tjejer tjejer och tjejer. Jag trodde då att jag redan hade förlorat dig. Att du höll på att bli någon annans. Svartsjukan blev till ilska. Hur kunde han? Hur fan kunde han göra så mot mig? Sen insåg jag än en gång att det inte var han, det var jag. Hela tiden var det jag. Han var den oskyldiga pojken som gjorde allt. Allt för att få mig. Allt för att försöka vara perfekt. Och det var han verkligen. Han var så perfekt man bara kunde bli.. Vad tänkte jag med? Hur kunde jag vara så jävla dum och inte se? Hur fan kunde jag???? Vissa dagar gick bra, andra tog svartsjukan över. Och ändå kunde jag aldrig ta steget fram och komma fram till dig.. Vad var det som fanns i vägen? Helt ärligt vet jag inte exakt. Personer fanns emellan. Personer jag ville utforska. Sen kom gårdagen. Som var en bra dag, men förvandlades till ett helvete på några minuter. Vi började bråka. Svartsjukan tog över igen. Allt gick över drift för min del. Jag kläckte ur mig så jävla mycket onödigt. Sen kom dina komentarer. Att jag var precis som alla andra. Att du förstod varför jag förlorade vänner. Och nu gör jag också det. Jag gjorde det inte lika tydligt förut, men nu gör jag. Jag trodde att jag var annorlunda. Att jag var bra. Men jag var snarare sämre än andra. Jag betedde mig som en skit. Som du sa. Om jag gjorde såhär mot mina vänner så förstod han dom. Och kanske har jag det? Helt ärligt vet jag faktiskt inte. Jag bara vet att många lämnar mig för att de inte orkar med mig längre. Och det är stor risk för att det du sa var felet. Jag räckte aldrig till för dom. jag fanns inte där. Dom fanns där, men när dom behövde mig så fanns jag aldrig där. jag hade aldrig tid. Och jag kan förstå varför de gick. Det skulle jag också gjort om jag varit dom. Nu när jag sitter här och förstår på mig själv för en gång skull, så inser jag att en förändring måste ske. Jag vet inte hur det ska gå till, och kanske kommer behöva stöd utifrån. Men jag måste bättra mig. För det här är inte den personen som jag vill vara. Jag vill vara hon som alla gillar. Hon som alla vill umgås med. För när jag tittar tillbaka på saker så inser jag att vissa har hållt sig borta. Nu förstår jag också varför du vill bort från mig. Jag förstår precis vad du såg i mig förut, och vad du ser nu. Jag skriver det här för att jag vill att alla ska veta vad jag gjorde mot dig. Du kan be dina vänner som tycker att jag är dum i huvet att läsa det här. Jag vill att alla mina vänner ska förstå att jag ska förändras. Jag vill att du förstår att ingenting är ditt fel. och framför allt. Jag vill be om ursäkt. Jag vill be om utsäkt för precis allt. För att jag lurat dig. För att jag inte fanns där. Och för den skit jag har varit mot dig. Jag vill också att alla ska veta att den personen jag skriver om heter Timmy Säberg. Han är världens bästa människa och förtjänar bara det allra bästa. Gör inte som jag, behandlade honom inte som skit. Han ska behandlas som glas. Han är annorlunda. Han är speciell. Och han är underbar. Jag förstår om du väljer att gå nu. och jag antar att jag måste försöka acceptera det isf. Men glöm aldrig att jag älskade dig. Jag visade det knappt, men jag gjorde det. jag hoppas att du en dag hittar någon som beter sig bättre än vad jag gjorde. Någon som du älskar så som du älskade mig. Någon som älskar dig på riktigt och behandlar dig väl. Jag kommer må skit för att jag låter dig gå om det är det du vill. Men jag har bara mig själv att skylla och ingen annan. Glöm aldrig att du är värdefull och är värd det bästa. Låt aldrig någon trampa dig på tårna. Och lyssna på ditt hjärta. Jag finns här om du vill, och jag kommer alltid att ställa upp som din bästa vän. Jag hoppas att du förstår det. Din hemlighet är min hemlighet, och jag kommer aldrig att svika dig, vad om än händer.